cykel på köpet
Kategori: Allmänt
Idag sov både Nicole och Julia riktigt länge och det var på tiden! Lite sovmorgon får man ta ibland(eller ganska ofta tycker jag). I det här hemmet känner jag mig som världens latmask jämfört med mina roommates. De får spritt i benen och måste gå upp senast 09.00 även fast vi ramlar in genom dörren runt 06.30-snåret. Men idag sov Nicole ändå till 11, då gick hon upp och knådade ihop en deg och sen gick hon tillbaka till sängen! Fantastiskt! Själv lyckades jag släpa mig upp vid 12.30. Utomhus regnar det katter och hundar och vår terass har blivit en pool. Så vi fick äta brunch inomhus istället. Men det var smarrigt ändå: ägg, korv, yoghurt, rostmackor, kaffe och kanelbullar som vi köpte på IKEA här om dagen. Efter denna stadiga måltid drog jag mig tillbaka till min koj och tog en liten diskret powernap på sisådär 3 timmar. Men hallå, om kl är 07.55 när man lägger sig i sängen, som den var inatt(imorse) när vi kom hem, så får man faktiskt ta sig friheten att sova lite! det tycker jag i alla fall.
Vi har, sedan imorse, en cykel i vardagsrummet. Och inte vilken cykel som helst, en såndär abonnemangscykel(som alvedoncyklarna i stockholm). Den hittade vi imorse när vi gick barfota hela vägen från Sagrada Familia hem till oss vid Universitat. Det måste varit en lustig syn för alla morgonpigga restaurangägare, bagare och tidningsförsäljare att se tre tjejer, alla klädda i vitt, två springandes barfota efter den tredje som vinglandes cyklar på en snodd bici-cykel dekorerad och pyntad med högklackade skor. Sedan kan man ju undra varför i hela friden vi knallade omkring högt uppe i Sagrada Familia när vi faktiskt hade börjat på Sotavento nere vid hamnen. Men jag kommer till det.
Igår kväll hade vi sikte på Sotavento och sedan Opium. Jag hade dagen innan sagt upp mig från tjänsten som "PartyKarro", Konsekvensen av det blev en något förargad Paulo. Vi planerade därför att dissa Paulolist kvällen till ära och istället säga vår nya vän Christians namn i dörren. Vi hade bestämt oss för tema whiteparty vilket betyder att vi alla tre tjejer skulle bära vitt(vilket såg lagom fjantigt ut på gatan sen). Så där gick vi i våra skyhöga klackar(jag i vit heldräkt vilket fick mig att synas extra mycket då jag såg ut som ett två meter långt vandrande vitt streck), Vi plankade på tunnelbanan och träffade där tio tjejer från klassen som vi slog följe med. Väl framme vid Port Olimpicstationen gjorde vi ett snabbt litet stopp vid en buske där vi gömde vår pringlesburk(Julia hittade den i en soptunna) som vi hade fyllt med våra taxipengar. Ingen av oss hade fickor så vi bestämde oss för att det där var bästa sättet. Utanför Sotavento står ingen annan än Paulojäveln och stirrar som om att han visste att vi skulle komma. Jag bestämde mig för att hälsa lite artigt och det hela slutade med att alla tjejer i mitt följe gick in på Lista de Karolina och jag var tillbaka i träsket efter att ha varit arbetslös i ett heeelt dygn.
Kvällen flöt på och fortsatte på Opium. Enormt mycket folk överallt och rädlsan för att tappa bort varandra låg och lurade hela kvällen(det hände en gång och vi återfann inte varann förrän 10.30 morgonen efter). Men vi hade inga större problem att lokalisera varandra då vi utan tvekan var de längsta tjejerna på klubben, dessutom klädda i vitt. Vi flängde runt hit o dit och dansade här o där, plankade in på vipar och flörtade till oss vatten för 7 €/flaskan. Julia fick idén att hämta chipsburken i busken. På något otroligt sätt lyckades hon komma in på Opium igen utan stämpel eller armband, efter att hon dessutom väldigt noggrannt hade förklarat för vakten att det inte var chips hon höll i handen utan "my taxi money". Vi stannade på Opium tills stängning. Lamporna var tända, inte en kotte var kvar och golvet var täckt av skräp. Vi var påväg hem men Paulo lovade att laga tapas, så vi hängde på dit. Därmed hamnade vi uppe i Sagrada Familia i hans lägenhet som delar med några trevlig pajsare. Där dröjde vi inte kvar länge och några tapas blev det tamejfan inte. Paulo var allmänt jobbig/äcklig/obehaglig/asirriterrande och langade alldeles för många kärleksförklaringar. Efter den femtioelfte kommentaren om min "brasilianska rumpa" fick jag nog och stormade ut ur lägenheten, i farten snodde jag med mig världens största tändare. Julia och Nicole kom ner på gatan några minuter senare och så knallade vi hem tillsammans.
Nu har jag bestämt mig för att sluta som festfixare för andra gången. Men detta är sista gången jag slutar. Mamma, om du läser det här så förstår jag att du blir orolig och vill skicka ner ett privatplan för att hämta hem mig. Men du vet ju att jag är, som du brukar säga, en bra tjej, vettig och pålitlig. Jag har inte och kommer inte göra något jag inte vill. Och den här lille mannen slår jag ner i backen på 2 sekunder trots att han är utbildad thaiboxare. Jag bestämmer själv och nu bestämmer jag att det här gör jag inte nå mer. Och mina pengar ska han ge mig, det ska jag ordna!
Jag vill avsluta det här blogginlägget med att lägga till bici-cykeln(måste målas om för att inte väcka uppmärksamhet) och paulos gigantiska tändare till listan för saker som vi snott.
Om 5 dagar kommer felix hit (och han ska få säga vad fan han vill om min brasilianska röv)
Nu ska vi hem till Mauricio, en cool klasskompis, och fira hans födelsedag.
AJÖKEN
