vi har det ganska guay ändå
Kategori: Allmänt
Oj hörrni. är inte helt okej på att uppdatera här. Men nu kommer det nåt! fast det va så länge sen jag skrev att jag knappt vet vad jag ska skriva.... börjar med en sexig bild på mig och nicole i sitges för några veckor sedan:
Jo! förra helgen var vi äventyr! Vi drog till Zaragoza, staden där våra kära spanska utbytesstudenter bor. Vi har ju haft en tanke sedan vi kom hit att åka och hälsa på Jorge och Andrea. Vi tänkte köra en långhelg under fiestas del pilar, deras helgonsfestival, men det blev liksom aldrig något bokat. MEN så fick vi ju höra av Fabienne att Shaz hade en planerad utflykt dit som skulle vara under bara ett dygn. Det är klart man hänger med! Så jag, Nicole, Julia och Fabienne hoppade in i bussen tillsammans med alla Erasmusstudenter och så var vi iväg. Vi fick fina små hemmagjorda program på dålig engelska av Shaz så att vi kunde se vad som hände i staden. Såklart ingick även en paus på rastplatsen Medas som är standardstoppet för turen BCN-ZGZ, härligt och hemtrevligt! Bussen rullade in bakom Pilarkyrkan i Zaragoza runt fyratiden, vi klev av och fick varsin liter Sangria av Shaz och sen var vi fria att gå. Lite längre bort på gatan stod våra Zaragozianska vänner Andrea och Sandra och vinkade. Det är alltid lika härligt att återse dessa små spanska damer! De tog oss på äventyr upp i kyrktornet och sedan en vuelta på stan. Såklart hade Andrea redan planerat hela besöket så det slutade med att vi gick hem till henne och åt middag(fryspizza som vi köpte på vägen, zgz-style).
Runt niotiden var det dags att ta festivalbussen bort till festivalområdet, Fiestas del pilar är inte bara några vanlig helgdagar utan de bygger upp ett fett festivalområde i utkanten av staden. Där spelar coola artister(som juan magan, pitbull mm). Fast man går gärna inte in påområdet förrän kl 03, därför börjar man med att sätta sig ner tillsammans med sina vänner på den iskalla gatan utanför. Här händer världshistoriens största Botellón. Botellón är ett spanskt fenomen som betyder ungefär: ta med dig rom och cola och sätt dig på marken med ditt gäng och drick. som ett svenskt parkhäng ungefär! Men herreje! Hela zaragozas unga befolkning var där! Tidigare när jag varit i zarre har fan inte en kotte synts till men nu! Adidasbrallorna fladdrade, vindjackorna prasslade i blåsten och alla gympapåsarna var packade med vodka och rom! Vilken syn. Vi, svenska och sweiziska kände oss kanske lite bortkommna men vi satte oss ned i en ring med Andrea och hennes Peñagäng(Peña är som ett festklubbhus som man tillsammans med sina kompisar i en liten by längre bort, det är poppis). Det var skoj! vi fick lära oss men massa lustiga drinklekar, smaka på godis och kissa under en bro. Till slut fick jag och Nico faktiskt hälsa på min pojke Jorge också! Det var ett stelt men härligt återseende. Han såg väldigtannorlunda ut, nyklippt och smalare tror jag. Vi sa "Hej, läget, jo bra" sen var det inte mer med det tyvärr. Han är nog fortfrande rädd för mig. Efter 2 timmar på botellónen började vi känna oss frusna så vi drog oss tillbaka in till stan. Spanjorerna stannade och Andrea började gråta när vi sa adjö. Men nu är vi ju faktiskt bara 4 timmar buss ifrån varandra. Väl inne i centrum försökte vi hitta en bar där vi kunde sitta. Som sagt brukar Zarre inte vara det place to be om man vill se människor men va fanken nu gick det verkligen inte att hitta en bar som inte var proppad med folk! Tillslut hittade vi en där vi kunde sitta ner, vi tog 2 öl och sedan satte vi oss för att bara vänta. Det var två timmar tills partybussen skulle återvända hem till Barcelona och dessa två timmar kndes som en evighet. Vi var så trötta och både jag och Nicole hade svårt att hålla ögon öppna. Partytjejerna orkade inte riktigt hänga med. Det blev lite mikrosömn där på baren men till slut blev kl 03 och vi satte oss på bussen och somnade omedelbums. Hela bussen sov hela vägen och chauffören raceade och sket i stoppet, vi kom fram en hel timme tidigare vilket var väldigt skönt. Shaz tacktalade för dagen i mikrofonen i bussen: "Hope you had a good trip although it was very boring." Ja, vi hade ju i alla fall kul.
Vad händer annars i våra spanska liv. Vi spara lite pengar genom att passa på att gå på så många gratismiddagar som möjligt. Innan festen på klubbarna börjar här så brukar promoterna anordna middagar för alla snygga tjejer(vi), mycket trevligt! God mat och det bästa av allt; det är gratis! Oftast brukar det vara smårätter som kommer in i omgångar, ett fenomen som kallas picapica. Inte jättefancy men inte heller fel. Men herreje, här om veckan var vi på sotavento för middag. Vi förväntade oss de små rätterna men istället fick vi varsin meny. jag tyckte det var helt okej att först få in flera fat tapas och sen sin egenbeställda tryffelrisotto och påfyllning av rödvin varannan minut. Helt okej att få äta på en fin restaurang med uteservering på stranden utan att betala en enda cent. Igår var vi också bjudna på middag på cdlc(certifikat på one of worlds finest clubs). Helt okej. Vi stod mitt i den snygga orientaliskinredda restaurangklubben vid ett rödklätt bord och käkade asiatiska små knyten som kom in en efter en. vårrullar, friterade räkor, dumplings mums. Sen när man tyckte att man var mätt fick man helt oväntat in varsin skål wokat ris, kyckling och fräscha grönisar. Det gjorde inget att vi var mätta, Paulo åt vår mat istället. Han blev misshandlad på tunnelbanan för en tid sedan och bröt typ käkbenet, han har därför inte ätit annat än soppa i ca 3 veckor och var i och med det otroligt taggad på fast föda. Slutsats: Att gå ut och äta på fina klubbar och restauranger är lika med bra. Vi sparar en massa pengar hihi
Vi har ju faktiskt besök här också! Tove är här och pladdrar och fnittrar och ler som alltid. Det är mysigt att ha henne här. Vi har varit runt på shoppingäventyr, hon har fått gå till stranden, hänga med på middag och klubb och fått följa med på en av våra salsalektioner. Jag hoppas att hon har haft det trevligt och att hon inte behöver betala övervikt på ryan sen för alla sina nyshoppade grejer. Igår träffade jag även en till person hemma från Sverige. Felix kära moder Katarina! fast hon åkte kanske inte hit för min skull, hon var här med jobbet och fixade utställing på Fundación Miró. Det var kul att träffa henne, jag visade henne vår lägenhet och sen satte vi oss och åt lite tapas, hon var så supersnäll och hon bjöd mig! Vi åt och pratade om att bo utomlands och hon berättade för mig om när hon bott och pluggat i både Paris och Florens. Hon gav mig även en hel drös med gratisbiljetter till en hel del olika museum här i barca, så nu ska vi bli mer kulturella! Det var verkligen trevligt och kul att träffa henne men nu saknar jag min Felix ännu mer, jag bad henne hälsa honom det.
Äntligen efter en massa sjukdomar och förkylningar har jag lyckats ta mig upp på Montjuic igen och gå in på simhallen! Å va skönt det var! Stor, blå bassäng och jag hade flera banor för mig själv. Det är lustigt hur många skillnader man kan mellan spanien och sverige när det gäller en sån enkel sak som en simhall. För det första är det fett dyrt att simma här. 7€ för en singelentré och vill du ha medlemsskap ska du betala 60€ i inskrivningsavgift och sedan 40€ i månaden. Tacka vet jag Nacka simhall, 20 spänn för ett sim. En annan lustig grej är att det är obligatoriskt med badmössa, killen i kassan var mycket noga med att försäkra sig om att jag hade en sådan. Man har heller inte bastu eller toalett inne i omklädningsrummen, de finns ute i simhallen. Ganska opraktiskt kan jag tycka! En annan konstig grej jag märkte är att man tydligen tar med sig en galje hemifrån så att man kan hänga sin jacka fint inne i skåpet. Det sista jag stötte på är att man inte kan komma ut ur spärrarna när man ska gå därifrån om man inte har medlemskort att öppna med. Så jag fick be någon trevlig man som var påväg in att släppa ut mig.
Jag tror att jag längtar lite hem. Eller nej det gör jag inte men jag saknar alla min härliga kompisar och min allra käresta. Men snart om drygt 2 veckor kommer både tjejgänget och pojkvännen hit och det kommer bli riktigt kul! Men jag börjar känna att det kommer va så mysigt att få komma hem precis i juletider och återse alla som jag tycker om, det längtar jag lite efter faktiskt. Här om dagen fyllde min älskling 19 år och det gjorde lite ont i mig att jag inte var där hemma med honom och firade. Här kommer lite fina bilder från hans besök:
sen måste jag ju meddela att jag satte högsta betyg på första grammatiktentan, så det går ju bra i skolan också!
Cordialmente
Karolina