mamacitakarolita.blogg.se

Hola a todos.

Nu börjar hösten krypa fram här också. Eller ja, den har lite svårt att bestämma sig. Ena dagen spöregnar det och nästa är det 30 grader och sol. Men lite ruggigare är det på kvällarna har jag märkt. Snart måste jag nog ta tag i projektet att leta efter en jacka. Men livet rullar på. Det känns som om att man har hittat vardagen trots allt det roliga som finns här och att gå ut är inte en så stor grej längre. Vi sitter ofta i varsitt hörn av vår ikeavita lägenhet med datorerna i knät och skriver om surrealism, läser argentinska dramer eller pluggar fonetik. Trött blir jag också, ibland är det nästan mer spännande att sitta i sängen och kolla på film än att dra på sig klackarna och springa iväg till klubben. Men det är lite mysigt med vardag också och kul har vi fortfarande. Mycket!

 Äntligen! äntligen är fonetikavsnittet över. Tack och lov, nu är det bara att glömma bort allt jag kan om sonidos sonoros och att ljudet "ch" i chico är ett Palatal Africada Sorda. För när kommer det dyka upp igen? Fonetiktentan gjordes i måndags och när den var över kände jag en otrolig lättnad. Som jag har hatat de där fonetiska alfabetetoch och nu är det gjort. Och faktiskt så tror jag att det gick bra! Men när ett avsnitt är slut så börjar ett annat. Kämpar just nu med ännu en roman, pronomen, en muntlig redovsning om romansk arkitektur i spanien och så vidare. Idag när jag kom hem från skolan släppte jag skolböckerna och målade en tavla istället. Det var skönt.

 

En annan sak att ha lite prestationsångest över är salsalektionerna. Som om att de inte vore nog med spanskan så ska man träna o hänga med i salsan också. Wilfredo småskäller lite varje lektion: "Varför har du inte övat på snurrarna? Gå ut o dansa på salsaställen, det finns en massa 'tíos' som vill dansa med dig där!" Jo, fast nu är ju inte salsa den största prioriteten i livet. Det är ju bara en kul grej och jag jag kan ju alla stegen och sådär men när man ska sätta ihop alla Aspirinas, vueltas, dile que no's, enchufas och pasos laterales så kör det ihop sig ibland. Och speciellt när Wilfredo bara sliter o drar i mig och skriker "aspirina" hit och "dile qu no" dit. Jag föröskte förklara för honom att det går om jag får dansa själv men när han bara kör hänger jag inte med. Det blir nog bäst om jag bestämmer själv, jag föredrar att freestyla. Så jag gjorde precis det, på lektionen i tisdags när jag tröttnade på att öva enchufas. Jag ställde mig mitt i rummet och skakade rumpa på egen hand. Oturligt nog råkade Wilfredo titta dit precis då och blev otroligt taggad och utbrast "Du kan ju röra dig!". När vi skulle köra avslutningsdansen lite senare valde han en extra svängig canción bara för mig. Faktiskt så lyckades jag sätta både aspirinasnurren, enchufas och en dile que no med Wilfredo sen, så det är väl bara att fortsätta. Det är ju klart att man inte kan vara bäst från början, som Pappa brukar säga.

-Häromdagen gjorde vi en klassutflykt till Tarragona och spanade in romerska lämningar. Ackompanjerade av en guide och skolans springpojke Leandro(som är son till skolans två ägare) sprang vi runt mellan amfiteatern, murar och museum. Lärorikt, fint väder och skoj att se något nytt. Nu vet jag att Tarragona var en av de större och viktigaste städerna under den romerska ockupationen. Nedan finner ni bilder från besöket:

         

   

-Nya grannar har tillkommit i huset. Bland annat några i lägenheten bredvid där vi trodde att en svensk tjej bodde. De lyssnar jämt och ständigt, från morgon till kväll på mycket hög musik. Det är ungefär det vi vet om dem. Vi tror att de är två personer. Vi har endast mött den ena. Det var när jag och Nicole gick ut ur hissen på vår våning efter att ha stått där och skriksjungit Coldplay tillsammans som vi mötte en hyfsat snygg kille som stod utanför och väntade. Det vart lite stelt, han sa hello och jag skrek HOLA tillbaka i förvirringen. Bra första intryck. Men faktiskt så är den musik de spelar mest Coldplay så de kanske gillar oss ändå. På andra våningen har tre holländska tjejer flyttat in! De är väldigt trevliga, i vår ålder och verkar allmänt vettiga. Vi ska hänga någon gång!

I veckan har jag också haft mitt första utbyte av tre efter den stora utbytesträffen i skolan. För spanjorerna som läser skandinavistik är det obligatoriskt att prata med en av svenskarna och sedan skriva en rapport på det. Det är ju deras enda chans att få prata lite svenska. De har tre perioder då de under varje period ska träffa en svensk. Det är väldigt organiserat så det är redan bestämt vem som ska träffa vem. Jag träffade i alla fall Irene, 30 år från Girona, i skolan efter min lektion. Vi satte oss i ett klassrum och pratade om dittan och dattan. Mest på spanska eftersom hon bara att läst svenska i 3 veckor. Men lite kunde hon så hon frågade mig bland annat  ”vad har du i väskan?” och jag fick hjälpa till att uttala både mandarin, solglasögon, anteckningsblock och bläckpenna. Det största problemet var nog ”solglasögon”, Irene tyckte att det var lite krångligt att säga konsonanterna lgl efter varandra. Det är spännande att sitta och prata såhär med en främmande människa tycker jag. Det är intressant att få veta varför de vill lära sig svenska. I Irenes fall var det som i de flesta, ”svenska låter så vackert, det är som en melodi” och så hoppades hon att hitta jobb i sverige när hon lärt sig språket, det finns ju inte så många här.

Nu sitter jag mest och väntar. För på onsdag(OM FYRA DAGAR!!) kommer mina bästisar Rebecka, Anna och Ulrika hit från Sverige och hälsar på. Och dagen efter ansluter min andra hälft som har gått vid min sida genom allt alltid: Frida. Helt sjukt att jag har klarat mig utan detta gäng i två månader. Ska bli så otroligt skönt att få hänga igen och bara prata och kramas och mysa med dom. Och om 9 dagar kommer mitt livs kärlek Felix hit igen! Och Alexander! Vi ska gå på Boys Noize-konsert på Razzmatazz. Längtar så otroligt mycket efter att få träffa alla dessa människor. Och att jag ska ha besök 2 veckor i sträck är ju ännu härligare, kanske inte så bra för mitt skolarbete men det löser sig.

På onsdag, dagen för besöket, är det också Halloween! Men viktigast av allt: Nicoles nittonårsdag! Det blir jättefest Nico-style. Opiums halloweenparty är redan inbokat och även middag på CDLC om jag inte missförstod Paulos portugisspanska. Så kalas blir det!

Idag hade jeans på mig för första dagen sedan jag kom hit. Jag, Julia och niccan tog en kvällsvuelta på stan och det var redan mörkt fastän klockan bara var sju. Vi fick känslan av att stresshandla julklappar en eftermiddag i december hemma i sverige. Det kändes lite mysigt faktiskt. Vi gick in på en affär fylld med lampor i alla storlekar och färger och former. golvlampor, vägglampor, taklampor i alla möjliga material. Det fanns en hel gång med bara lampskärmar i olika färger. När jag såg den tänkte jag på min mamma. Hon gillar lampskärmar.

Avslutar det här inlägget med att säga att jag faktiskt tror att jag längtar lite hem. Till rutiner typ, till ett land där man vet hur saker och ting fungerar.

Hejdå alla mina kompisar där hemma! Nu ska jag laga fisksoppa, min paradrätt.

 

 

Oj hörrni. är inte helt okej på att uppdatera här. Men nu kommer det nåt! fast det va så länge sen jag skrev att jag knappt vet vad jag ska skriva.... börjar med en sexig bild på mig och nicole i sitges för några veckor sedan:

 

 

Jo! förra helgen var vi äventyr! Vi drog till Zaragoza, staden där våra kära spanska utbytesstudenter bor. Vi har ju haft en tanke sedan vi kom hit att åka och hälsa på Jorge och Andrea. Vi tänkte köra en långhelg under fiestas del pilar, deras helgonsfestival, men det blev liksom aldrig något bokat. MEN så fick vi ju höra av Fabienne att Shaz hade en planerad utflykt dit som skulle vara under bara ett dygn. Det är klart man hänger med! Så jag, Nicole, Julia och Fabienne hoppade in i bussen tillsammans med alla Erasmusstudenter och så var vi iväg. Vi fick fina små hemmagjorda program på dålig engelska av Shaz så att vi kunde se vad som hände i staden. Såklart ingick även en paus på rastplatsen Medas som är standardstoppet för turen BCN-ZGZ, härligt och hemtrevligt! Bussen rullade in bakom Pilarkyrkan i Zaragoza runt fyratiden, vi klev av och fick varsin liter Sangria av Shaz och sen var vi fria att gå. Lite längre bort på gatan stod våra Zaragozianska vänner Andrea och Sandra och vinkade. Det är alltid lika härligt att återse dessa små spanska damer! De tog oss på äventyr upp i kyrktornet och sedan en vuelta på stan. Såklart hade Andrea redan planerat hela besöket så det slutade med att vi gick hem till henne och åt middag(fryspizza som vi köpte på vägen, zgz-style).

 

                      

 

 

Runt niotiden var det dags att ta festivalbussen bort till  festivalområdet, Fiestas del pilar är inte bara några vanlig helgdagar utan de bygger upp ett fett festivalområde i utkanten av staden. Där spelar coola artister(som juan magan, pitbull mm). Fast man går gärna inte in påområdet förrän kl 03, därför börjar man med att sätta sig ner tillsammans med sina vänner på den iskalla gatan utanför. Här händer världshistoriens största Botellón. Botellón är ett spanskt fenomen som betyder ungefär: ta med dig rom och cola och sätt dig på marken med ditt gäng och drick. som ett svenskt parkhäng ungefär! Men herreje! Hela zaragozas unga befolkning var där! Tidigare när jag varit i zarre har fan inte en kotte synts till men nu! Adidasbrallorna fladdrade, vindjackorna prasslade i blåsten och alla gympapåsarna var packade med vodka och rom! Vilken syn. Vi, svenska och sweiziska kände oss kanske lite bortkommna men vi satte oss ned i en ring med Andrea och hennes Peñagäng(Peña är som ett festklubbhus som man tillsammans med sina kompisar i en liten by längre bort, det är poppis). Det var skoj! vi fick lära oss men massa lustiga drinklekar, smaka på godis och kissa under en bro. Till slut fick jag och Nico faktiskt hälsa på min pojke Jorge också! Det var ett stelt men härligt återseende. Han såg väldigtannorlunda ut, nyklippt och smalare tror jag. Vi sa "Hej, läget, jo bra" sen var det inte mer med det tyvärr. Han är nog fortfrande rädd för mig. Efter 2 timmar på botellónen började vi känna oss frusna så vi drog oss tillbaka in till stan. Spanjorerna stannade och Andrea började gråta när vi sa adjö. Men nu är vi ju faktiskt bara 4 timmar buss ifrån varandra. Väl inne i centrum försökte vi hitta en bar där vi kunde sitta. Som sagt brukar Zarre inte vara det place to be om man vill se människor men va fanken nu gick det verkligen inte att hitta en bar som inte var proppad med folk! Tillslut hittade vi en där vi kunde sitta ner, vi tog 2 öl och sedan satte vi oss för att bara vänta. Det var två timmar tills partybussen skulle återvända hem till Barcelona och dessa två timmar kndes som en evighet. Vi var så trötta och både jag och Nicole hade svårt att hålla ögon öppna. Partytjejerna orkade inte riktigt hänga med. Det blev lite mikrosömn där på baren men till slut blev kl 03 och vi satte oss på bussen och somnade omedelbums. Hela bussen sov hela vägen och chauffören raceade och sket i stoppet, vi kom fram en hel timme tidigare vilket var väldigt skönt. Shaz tacktalade för dagen i mikrofonen i bussen: "Hope you had a good trip although it was very boring." Ja, vi hade ju i alla fall kul.

 

 

Vad händer annars i våra spanska liv. Vi spara lite pengar genom att passa på att gå på så många gratismiddagar som möjligt. Innan festen på klubbarna börjar här så brukar promoterna anordna middagar för alla snygga tjejer(vi), mycket trevligt! God mat och det bästa av allt; det är gratis! Oftast brukar det vara smårätter som kommer in i omgångar, ett fenomen som kallas picapica. Inte jättefancy men inte heller fel. Men herreje, här om veckan var vi på sotavento för middag. Vi förväntade oss de små rätterna men istället fick vi varsin meny. jag tyckte det var helt okej att först få in flera fat tapas och sen sin egenbeställda tryffelrisotto och påfyllning av rödvin varannan minut. Helt okej att få äta på en fin restaurang med uteservering på stranden utan att betala en enda cent. Igår var vi också bjudna på middag på cdlc(certifikat på one of worlds finest clubs). Helt okej. Vi stod mitt i den snygga orientaliskinredda restaurangklubben vid ett rödklätt bord och käkade asiatiska små knyten som kom in en efter en. vårrullar, friterade räkor, dumplings mums. Sen när man tyckte att man var mätt fick man helt oväntat in varsin skål wokat ris, kyckling och fräscha grönisar. Det gjorde inget att vi var mätta, Paulo åt vår mat istället. Han blev misshandlad på tunnelbanan för en tid sedan och bröt typ käkbenet, han har därför inte ätit annat än soppa i ca 3 veckor och var i och med det otroligt taggad på fast föda. Slutsats: Att gå ut och äta på fina klubbar och restauranger är lika med bra. Vi sparar en massa pengar hihi

 

 

Vi har ju faktiskt besök här också! Tove är här och pladdrar och fnittrar och ler som alltid. Det är mysigt att ha henne här. Vi har varit runt på shoppingäventyr, hon har fått gå till stranden, hänga med på middag och klubb och fått följa med på en av våra salsalektioner. Jag hoppas att hon har haft det trevligt och att hon inte behöver betala övervikt på ryan sen för alla sina nyshoppade grejer. Igår träffade jag även en till person hemma från Sverige. Felix kära moder Katarina! fast hon åkte kanske inte hit för min skull, hon var här med jobbet och fixade utställing på Fundación Miró. Det var kul att träffa henne, jag visade henne vår lägenhet och sen satte vi oss och åt lite tapas, hon var så supersnäll och hon bjöd mig! Vi åt och pratade om att bo utomlands och hon berättade för mig om när hon bott och pluggat i både Paris och Florens. Hon gav mig även en hel drös med gratisbiljetter till en hel del olika museum här i barca, så nu ska vi bli mer kulturella! Det var verkligen trevligt och kul att träffa henne men nu saknar jag min Felix ännu mer, jag bad henne hälsa honom det.

 

 

Äntligen efter en massa sjukdomar och förkylningar har jag lyckats ta mig upp på Montjuic igen och gå in på simhallen! Å va skönt det var! Stor, blå bassäng och jag hade flera banor för mig själv. Det är lustigt hur många skillnader man kan mellan spanien och sverige när det gäller en sån enkel sak som en simhall. För det första är det fett dyrt att simma här. 7€ för en singelentré och vill du ha medlemsskap ska du betala 60€ i inskrivningsavgift och sedan 40€ i månaden. Tacka vet jag Nacka simhall, 20 spänn för ett sim. En annan lustig grej är att det är obligatoriskt med badmössa, killen i kassan var mycket noga med att försäkra sig om att jag hade en sådan. Man har heller inte bastu eller toalett inne i omklädningsrummen, de finns ute i simhallen. Ganska opraktiskt kan jag tycka! En annan konstig grej jag märkte är att man tydligen tar med sig en galje hemifrån så att man kan hänga sin jacka fint inne i skåpet. Det sista jag stötte på är att man inte kan komma ut ur spärrarna när man ska gå därifrån om man inte har medlemskort att öppna med. Så jag fick be någon trevlig man som var påväg in att släppa ut mig.

 

Jag tror att jag längtar lite hem. Eller nej det gör jag inte men jag saknar alla min härliga kompisar och min allra käresta. Men snart om drygt 2 veckor kommer både tjejgänget och pojkvännen hit och det kommer bli riktigt kul! Men jag börjar känna att det kommer va så mysigt att få komma hem precis i juletider och återse alla som jag tycker om, det längtar jag lite efter faktiskt. Här om dagen fyllde min älskling 19 år och det gjorde lite ont i mig att jag inte var där hemma med honom och firade. Här kommer lite fina bilder från hans besök:

 

       

 

sen måste jag ju meddela att jag satte högsta betyg på första grammatiktentan, så det går ju bra i skolan också!

 

 

Cordialmente

 

Karolina

 

Idag är det torsdag. Och för några dagar sedan åkte min besökskommité hem igen. I helgen har felix och de tre m:en(mamma, moster, mormor) varit här! Det var fantastiskt kul att se felix igen och också såklart trevligt att ha hela den kvinnlig sidan av släkten representerad här i barcelona. Men o så konstigt det kändes att få besök nu när jag är så van vid det här "andra livet". Felix var bara här i fyra dagar och det vi hann med var inte mycket mer än en tur till parc güell, högst upp på toppen var vi och kunde göra en 360 och kolla runt hela barcelona och vidare! Vi har även chillat lite på stranden, kollat fotboll på en bar och försökt oss på att komma in på opium. Men killar är tyvärr inte lika välkomna. Det blev mycket bar för mig och felix men det gillar ju vi och nu har jag hittat några framtida favoritställen. Får se om jag får med mig partypinglorna dit någon gång. Men mest hängde vi bara och tog igen tiden som försvann den senaste månaden. Fast ja, felix gästinlägg var ju mycket informativt så nu kanske jag inte behöver tala mer om den saken. Jag saknar honom redan.

 

Jag och Nicole har även passat på att testa det spanska vårdsystemet. Jag hade tyvärr drabbats av en outhärdlig infección de las vías urinarias och Nicole's fot har bara blivit tjockare efter det olyckliga fallet i trappan med guldporten. Vi kollade upp en vårdcentral i närheten och gick dit men näää då! Här är det mycket viktigt att mna går till SIN vårdcentral och tydligen fanns det en precis bakom torget där vi bor så vi fck knalla tillbaka. Väl där förklarade jag att vi hade några olika sorters åkommor och krämpor och hombren bakom disken började genast fylla i papper och kopiera hälsokort och pass hit och dit. Sedan skulle vi komma tillbaka en timme senare och sätta oss i ett väntrum. Där blev Karolina Cchhedvig uppropad och jag fick gå in i två olika rum och prata med två olika kvinnor som ställde exakt samma frågor. Till slut kom vi i alla fall därifrån, jag med två shotar antibiotika och lite smärtstillande och Nicole med en urful stödstrumpa och antiinflammatoriskt. Ändå sjukt bra jobbat att fixa det helt på spanska. Varje gång man tvingas göra nåt sånt här jobbigt, alltså försöka fixa nåt fett svårt och viktigt genom att bara använda spanska, så känner man sig så otroligt mycket starkare och större och bättre efteråt! Och dessutom blev vi friska(utan att betala ett öre)!

 

En annan skoj grej vi har hunnit med är ett organiserat utbyte med spanjorer. På vår skola kunde man anmäla sig till en utbytesträff med de spanska studenterna som pluggar skandinavistik. Det gjorde vi såklart. Vi samlades alla i en sal, spanjorer och svenskar. Lärarna visste inte riktigt vilket språk de skulle tala men till slut kom de fram till att vi skulle genomföra någon form av speeddating. Vi började dock med upprop och jag hade svårt att hålla mig när namnet "Eva Cebolla" ropades upp. Cebolla betyder Lök. Jag fnissade tills uppropet var slut och vi skulle bli indelade två o två. svensk och spanjor. Jag blev tilldelad ingen annan än Eva Cebolla och brast åter ut i skratt men försökte allt för att inte visa det. Men när  jag och Löken väl kom ut på terassen frågade hon om jag visste vad hennes efternamn betydde, kanske hade hon märkt av mina fnissningar. Men Löken var rolig och trevlig, runt 35 år gammal(hon ville inte gå in närmare på den saken) och jag förstod hennes svenska! Jag fick också prata med Ester som hade läst svenska i 2 veckor så vårt samtal gick mest ut på att jag skulle hjälpa henne att repetera vokalerna på svenska. aaa ooo uuu iii ååå. siste man till rakning var Rodrigo, egentligen från portugal, och det var riktigt kul att prata med honom. När man har suttit och pratat spanska i ca 1 timme så märker man verkligen skillnaden och det var så skönt att känna flowet när jag väl hade kommit fram till Rodrigo.Jag kunde säga det jag ville, utan att gör fel. FANTASTISKT KUL. nu ska man träffas fler gånger utanför skolan och sen ska vi ha en gemensam träff i december igen.

 

Ungefär här fick jag göra en paus i bloggandet efter som att jag och Nico var tvungna att gå ut på gatan och se efter vad fan det var som lät. Det visade sig vara ett gäng pensionärer med en trumma. gud, det lät verkligen högt.

 

Något jag inte förstår är varför två personer de senaste dagarna har stannat mig på gatan av den anledningen att jag ser så glad och smpatisk ut. För det gör jag ju inte. När man är påväg hem från tågstationen efter en heldagsutflykt, lite lätt saltig och hungrig så går man inte på gatan och ler! inte jag i alla fall. Men det tyckte Manuel och föreslog därför att jag skulle ge honom mitt telefonnummer så att vi kunde ses och träna spanska. Tydligen har jag ett leende som smittar av sig och en aura som lyser. Igår blev jag stoppad av en man. Han sa att jag såg så otroligt lugn ut så att han bara var tvungen att prata med mig. Alla andra i den här staden är tydligen så stressade, arga och skriker åt varandra. Han hette Alberto och visade sig vara någon slags yogaman och ville ge mig en kram. Det var tydligen ingen vanlig kram, han släppte mig inte utan andades istället högt och djupt med näsan vid mitt öra för att typ känna av min energi. Och det stod tydligen bra till med den. Vi stod o pratade på gatan i säkert tio minuter och under den tiden fick jag flera yogaställningar demonstrerade för mig samt min födelsedag förklarad som mycket stark och eldig.

 

    

 

-Vi har haft intensivkurs i fonetik och nästa vecka är det tydligen tenta. kul. Jag förstår inte hur jag ska lära mig vilka bokstäver som görsi gommen, andas ut genom näsan, på sidan av tungan eller i tandvallen.

 

-På lördag tar jag, Nicole, Julia och Fabienne en dagstur till Zaragoza. Just nu äger Fiestas del Pilar rum där och det är ett jävla ståhej. Vi ska åka i en buss med massa Erasmusstudenter. resan är anordnad av Shaz, en av många partyprissar. Vi åker vid 12.00 och tar bussen tillbaka från Zaragoza 03.00. För detta betalar vi 25€ och i priset ingår även 1 liter sangria per person. Det här landet slutar då aldrig förvåna mig. Vi ska försöka få tag i våra gamla vänner Jorge, Andrea och Sandra när vi kommer fram trots att vi inte har biljetter till själva festivalen(det är imposible att planka säger sandra men vi ska nog hitta något sätt).

 

-Imorse tog jag en tur upp till Montjuic och rekade runt i olympiska spelen-området. Los juegos olympicos en barcelona är ett stående tema på Samhällslektionerna med Marcel och 92- året som förändrade Barcelona sitter nu inpräntat i min hjärna. Men det är ju faktiskt sjukt imponerande där uppe, vilken utsikt! Så fint och lugnt och stor kontrast mot det hetsiga statslivet. Men det bästa av allt måste ändå vara att jag äntligen hittade en simhall! Och inte vilken som helst, den olympiska bassängen. Blev så glad av att känna klorlukten när jag kom in i entrén. Imorgon ska jag gå dit och simma som bara den!

 

Besitos från Karro

 

Efter att ha suttit på ett flyg från Stockholm och blivit bjuden på whiskey av några hyfsat trevliga ekonomer/businessdudes på väg till Barcelona på företagets bekostnad, så får jag äntligen gå av och ut i den galet varma och fuktiga terminalen. Med spritter i hela kroppen måste jag sitta och vänta på väskan vid bagagebandet( som det tog evigheter för mig att hitta för att jag inte insåg att Stockholm var Estocolmo). Men men tillslut får jag gå ut genom dörrarna för att träffa min fina Karro som står och väntar i sitt nya svarta pigment och med en solros i handen. <3

När vi kommer från flygplatsen väntar Nicole och Julia i deras nya lägenhet som inte är så ny längre dom har ju bott där i nästan en månad, CRAZY!!. Vi käkar kanelbullar, kanelbullens dag ju, dock kom vi klockan 01. Men det var mys,
lägenhet är jättemysig och den underbara balkongen är väldigt mysig. Väldigt värd lägenhet flytta till tycker jag. Möblemanget är ikeastandard bortsett från en fin röd stulen cykel som står i vardagsrummet och lite möbler som de hittat på gatan.

okej nu ska jag gå in lite mer på min vistelse i Barcelona. Orkar inte berätta kronologiskt så det får bli lite olika snuttar sammanflättade på något sätt.

Nu när jag upplevt Barcelona för första gången så är det många saker som gjort intryck på mig. Stranden, gatorna, affärerna, barerna och klubbarna. Hela klubbgrejen alltså, galet kul och annorlunda om man jämför med sverige. dock är det så att vara kille är inte kul i detta klubbliv stad (om man inte är rik och över 30 kanske). nä men nu ska jag inte vara så negativ. men det är nog mycket roligare om man är snygga långa blonda flickor:).
Att gå till spanska barer tycker jag ligger högt på listan med trevliga saker här i Spanien. efter att ha blivit nekad på Opium så gick jag och Karro och tog några öl på en mysig bar med spanjorer på.

Sen har jag ätit tapas med karolinas mamma och moster vilket var mycket gått och trevligt, mycket gatuunderhållning vid restaurangen allt från batteridrivet keyboard till eldjonglering. Dessuten en väldigt fin automat på toaletten som sålde tandborstar, så här såg den jag köpte ut:

Jag och Karro tog också en tur till parc guell, vilket var jättefint, vi klättrade upp så högt det gick på berget i parken. där uppe kunde man stå och titta på hela Barcelona åt alla hållen, man var dock tvungen att se sig för vart man satte sig så att man inte råkar sätta sig på en av kanylerna så låg där uppe.


Sen på söndagen var det Real Madrid vs. Barcelona, den kvällen hade vi alternativet att gå på Sutton (tror jag att det hette, kan inte hålla reda på alla dessa klubbar) med tjejernas vän Christian och äta mat, dricka cava och kolla på matchen. Men jag kände att jag ville gå på en genuin bar och kolla på matchen. Så vi splittrades Julia och Nicole till Sutton och jag och karro till en bar.

Vi planerade att gå och kolla på matchen med några av klasskamraterna eller kursarna som man ska säga. Men det gick ju inte som väntat, fick bara träffa en, men det var kul även fast jag var taggad på att träffa dessa människor:). så det blev jag och karro som gick och röjde runt på Barcelonas bargator.

Jag snodde en kniv och en gaffel från en mexikansk restaurang bara för att vara lika cool som "kleptomanerna"

nu orkar jag inte skriva mer och inte orkar jag korrekturläsa heller så det får bli som det blir.
om ni vill veta mer om min visit i Barcelona så kan ni kontakta mig.

Hej då, ses om en månad!
FELIX HAVERMARK

 

Buenas,

 

Nej nu har det gått för långt! Vi har hamnat på fel spår, halkat in i en värld där vi inte riktigt hör hemma. Och då menar jag inte att vi håller på med knark eller prostitution(lugn, mamma). VI SNOR. vi snor och vi tar och vi snattar. Det började med lite oskyldigt med att vi bara skulle plocka på oss lite basvaror på BCNmar till nya lägenheten, sen lite senare så råkade ju bara den där potatisskalaren hos indiern slinka ner i väskan. Men nu. NU har vi en jävla cykel i vardagsrummet och idag, för bara nån timme sen, tog vi ett helt sexpack 1,5liters flaskor vatten. Och vart snodde vi det? Av vilka oskyldiga människor? Vi tog det på skolan(hur fan??). Det stod på golvet och vi var sist kvar efter salsaklassen. Instruktören och en av lärarna var inne på kontoret. Jag sa: "den där kan vi ta" "ta den Julia, ta den". Och Julia gjorde det. Fast allt tar vi ju inte. vi "hittar" också. Här så har varje kvarter olika grovsopsdagar då man bara ställer ut saker utanför sin port. Vi älskar det! I och med att vår lägenhet inte innehöll mycket mer än de billigaste knivarna från ikea(upptäcke vi när vi var där häromdan), plastblommor och snea tavlor när vi flyttade in så använder vi dessa sopdagar till att komplementera inredningen lite grann. Dagens fynd: en stolsdyna till den snabbt framväxtande och snart färdiginredda takterassen. Men igår måste vi ändå ha gjot det värdaste fyndet. Sopdag igår och många härligheter på Tallersgatan. Julia fick span på ett par käcka skor i en ikeakasse fylld med kläder och acessoarer. Det slutade med att, vafan, vi tar hela. Väl hemma sorterade ut det vi ville ha och slängde in det i tvätten(det lårhöga horstövlarna och trorsorna fick åka ut på gatan igen). Idag hade både jag och Julia nya kläder på oss. Vet inte om jag fått så mycket komplimanger får något jag har haft på mig förut. Second hand på hög nivå, eller som Julia sa: "Det behöver liksom inte vara snyggt, det räcker ju med att man bara har något nytt så är man nöjd". Och så är det ju. 

 

-solkräm (tjejernas duschrum, bcnmar)

-tandkräm (killarnas duschrum, bcnmar)

-balsam (tjejernas duschrum, bcnmar)

-1 paket ris (gemensamma köket, bcnmar)

-1 paket pasta (gemensamma köket, bcnmar)

-olivolja (gemensamma köket, bcnmar)

-salt och peppar (gemensamma köket, bcnmar)

-örtsalt (gemensamma köket, bcnmar)

-pesto (gemensamma köket, bcnmar)

-tomatsås (gemensamma köket, bcnmar)

-buljong (gemensamma köket, bcnmar)

-en grönsakshyvlare (hos indiern på hörnet)

-en stor bok (ur en soptunna utan för köpcentret L’illa) Den handlar om precis det: köpcentret L’illa. Den blir snygg på soffbordet.

-en schysst byrå (Tallers)

-maffig tändare (hemma hos random bartender på opium, vi var visst inte hos Paulo)

-bicicykel (någonstans mellan Sagrada Familia och Universitat) har kommit på att den förmodligen kan spåras

-brädor (Tallers)

-en hel kasse kläder och skor (Tallers)

-diverse inredning till takterassen (grannarnas terasser)

-en stolsdyna (Via Laietana)

-ett sexpack vatten (Internationella Skolorna)

 

Nästa ämne: Takterassen! Som jag i tidigare inlägg har berättat så har vi numera, förutom vår egna terass i anslutning till lägenheten, en takterass. Eller alltså en ruta av takterassen på huset, som vi delar med våra svenska grannar; Agnes, Emma och Alexandra. Fast hela terassen är fett grande, men uppdelade i små rutor av mesiga murar. Men det är inte en jävel som går upp på taket förutom vi, så därkan vi springa runt. Såklart så inkluderade inte Mia några möbler eller andra trevligheter som kan tänkas finnas när hon gav den till oss. Men lät fixat. Vi har byggt ett bord av tegelstenar och något slags armeringsjärn som hittades på de andra grannarnas rutor. Vi har två stolar som hittades i trapphuset, en mathiss gjord av fruktkorg och plastrep(läskigt lik den vi har byggt på mallis i mormor och morfars hus så nu känner jag mig verkligen som hemma). Igår solade vi oss igenom hela vår håltimme där uppe och på kvällen hade vi officiell invigning tillsammans med Emma och Agnes. Vi tände mysiga ljus och smaskade på min curryfisksoppa och Emmas galet goda kladdkaka. Här kommer vi hänga mycket.

Vad händer mer i livet i barca? På fredag är det grammatiktenta, men den kirrar vi lätt. nemas problemas. PÅ TORSDAG KOMMER FELIX(har vid det här laget brutala koncentrationssvårigheter). Idag började vi alla tre på salsakurs, det är en kvällskurs varje tisdag på skolan som man får betala lite extra för. Vår instruktör är kubanen Wilfredo(som tyvärr påminner lite för mycket om de obehagliga pajsarna som är liiiite för närgångna ute på klubben). Men annars var det fantastiskt roligt och nu kommer vi gå omkring hemma och lyssna på salsa och öva takter varje dag, det tror jag. Vad som var mindre roligt var när jag, ungefär 3 min in i lektionen, var tvungen att demonstrera tillsammans med Wilfredo för resten av klassen hur man INTE dansar salsa. Men vafan, man kan ju inte kunna allt från början, som min mamma brukar säga.

 

 

 

På senare tid har det börjat trilla in lite för många vimmlebilder föreställande oss tre på facebook. Det finns ett album från en klubb där det verkar som om att fotografen har förföljt mig. Visst det är ju kul med fina bilder, men ibland kan man ju undra vad som pågick i fotografens huvud när han väljer att, av alla tagna bilder, publicera en bild där ingen ens är medveten om kameran och står och pekar åt ett annat håll och ser allmänt fula ut. Vår bild från Never tell your boyfriend-invigningen, där vi posear i entrén med den halvnakne "snygge" killen, används nu som promotionbild på facebook för kommande NTYBF-events. Vet inte riktigt hur jag ska reagera på det. Allvarligt talat tror jag att vi börjar bli lite småkändisar inom Partyfixarkretsen. Man börjar känna att man kanske går ut o roar sig lite för ofta när man känner igen varandra och går runt och hälsar och kindpussar och ler ansträngt mot Fernando, André, Carlos, Christian, Shaz, Frida och Ida osv. Helt plötsligt får man restriktioner och utskällningar om vem man får och inte får prata med. "He's not with us". Jag pratar väl med vem fan jag vill. 

 

Hoppas livet rullar på hemma! Här rullar det ibland lite för snabbt.

 

/Karolita