mamacitakarolita.blogg.se

Mitt Barcelonaäventyr avslutades där det började. På en bar på C/ Sant Pau, har jag suttit ikväll och tagit ett sista avsked av tre klasskamrater. Samma gata där Barcelona Mar Hostel ligger, där jag och Nicole började vår kamp för att hitta ett boende. Det kändes lite fint att det sista stället jag hängde på nu innan jag drar var just den gatan. Fast Nicole var inte med. Och inte Julia heller. Det tar istället ikväll ett sista adjö av "Torsdagar på Sutton". Ikväll drack jag som sagt en sista öl med Hanna och Oscar som ska hem till Göteborg och Julia nr 2 som ska stanna kvar i Barca. Nu inser jag att det faktiskt är rätt sorgligt det här. Men samtidigt har jag ju aldrig varit den som gråter till film eller börjar storböla på flygplatsen när man ska hem efter språkresan. Vet inte riktigt hur man gör.

 

När vi skiljdes åt och jag ensam vandrade ramblan hem fick jag syn på ett ansikte jag kände igen. Rakt mot mig med ett helt gäng partysugna erasmusstudenter bakom sig kom Shaz. Mannen som introducerade hela vip och gratisfest-grejen för mig när jag var här för första gången för två år sedan. Jag tittade bort, gick snabbt åt sidan och slapp undan. Sen jag kom hit har jag verkligen lärt känna mig själv! Jag har inte förändrats men jag vet mycket bättre vad jag vill, tycker och tänker nu. Vipen och cavan är inte alltid något för mig, det har jag lärt mig. Jag julia och nicole har haft en hel del riktigt feta stunder tillsammans på opium osv men de senaste 2 månaderna har jag helt enkelt kommit på att jag inte känner mig helt bekväm i det hela. Att se Shaz där på gatan kändes lite som ett closing av hela denna resa. Det var sista gången jag såg honom. Eller någon av dessa andra män som aldrig växte upp.

 

 

Vår lägenhet är hiskeligt vit. Otroligt trist är den. Märkte inte det förrän Nicoles alla klänningar packades ner i väskan och fotona och partyväggen revs ner. Idag har vi städat mest hela dagen för att någon från hyresföretaget skulle komma och göra vår "check out" så att vi kan få tillbaka vår deposition. Våra älskade Henry och Mia har gjort det igen. Mia har troligen flytt hem till Sverige av okänd anlending och Henry kan inte betala ut depositionen direkt i kontant "because it's christmas you know". Jag har tjatat och skällt på Henry en hel del men utan resultat. Idag kom i alla fall en kontrollant från företgaet så att de kan betala ut pengarna nästa vecka till vårt bankkonto. Till oss skickades hjälpredan Anna, ett hopplöst fall i alla kategorier. Man förstår inte vad hon säger varken på engelska eller spanska. Efter att jag öppnat dörren åt henne klev hon ca. 2 steg in i lägenheten och prickade av på sin lista att köket var rent, sovrummet städat, lakanen hela, badrummet i gott skick och att det inte fanns några som helst märken på väggarna(försök hitta någon vägg i denna lägenhet utan märken). Så nu när Anna gjort sin o, så noggranna inspektion kan vi få tillbaka depositionen. Ojalá! 

 

 

När vi städat och packat så bra idag hade vi gjort oss förtjänta av en fin belöning så vi gick ut och åt en sista tapasmiddag tillsammans. Det känns konstigt att tänka på att imorgon är sista gången jag vaknar och ser Julia i sin upphittade morgonrock och med en kopp fylld med kiwi och yoghurt i ena handen. Inte heller kommer det finnas någon Nicole hemma hos mig som högljutt sitter och bläddrar bland mingelbilder från de senaste partyna. Jag kommer sakna dem, mina roomiesar. Idag när vi gick hem från tapasen var det sop- och skrotdag på våran gata och vi kom alla på oss själva med at snegla efter användbara möbler eller en ny outfit till klubben.

 

Sen var det ju det här med spanskan. Själva syftet med allt. Jo, jag har ju lärt mig jättemycket! Nu kan jag förstå nästan allt som folk säger. Och jag kan göra mig förstådd. Vad det än är jag måste säga så går det ju. Om jag får tänka lite. Men det är klart att jag inte är flytande på något sätt. Att prata och att få flyt i talet är otroligt svårt. Men den här kursen har verkligen inspirerat mig och jag har blivit ännu mer säker på att jag vill och ska kunna spanska flytande, utantill. Skolan här har varit väldigt bra och jag har haft tre fantastiska lärare som jag inte kommer glömma på en gång. Sista dagen efter sista tentan firade vi och lärarna med cava i klassrummet. Det tog emot lite att säga hejdå till Malú, vår grammatiklärare som höll i mig lite extra länge och sa att det hade varit en ära att ha mig som elev. 

 

 

 

 

Men nu är det som det är. Den stulna cykeln har fått återvända till gatan, hittekläderna har blivit utställda för att hittas av nya ägare och partyväggen i köket är nedmonterad. Ja, nu är det slut. För stunden har i alla fall jag fått tillräckligt av denna fantastiska stad. Det finns egentligen inte något att vara ledsen över. Jag har haft världens bästa fyra månader här och gjort så mycket kul och lärt känna så många bra människor. Va fanken, det är bara tre flygtimmar bort. Vi ses igen barca, nån gång i livet.

 

På återseende världens bästa Barcelona!

 

K

 

....dansar Karolina på bordet. nej men nästan! Nicole och Julia håller ställningarna på opium och jag är hemma. När man får lägenheten alldeles för sig själv måste man ta tillfället i akt! Jag målar! det är skönt. Skönt att inte tänka på så mycket annat än att välja pensel och nyans. 

 

Idag lämnade jag av Linnea vid flygbussen. Hon har varit här och babblat av sig en massa. Blev helt vemodig och nästan gråtfärdig när jag såg henne vinkandes åka iväg från Plaza Catalunya. Fick ett ryck och gick hem och packade ner en massa av mina kläder i resväskan. Allt som jag kom åt, allt som jag inte använder längre nu när det har blivit lite kyligare, tryckte jag ner. Om 2 veckor, exakt, är jag hemma i Sverige. nej vänta! klockan är över tolv, om 1 vecka och 6 dagar är jag hemma. SJUKT. kom ju nyss hit? Men jag längtar! Jag är liksom redan påväg hem. Nästan påväg ut genom porten med min väska fast det är två veckor kvar. Jag längtar så otroligt mycket och räknar dagarna. Jag är lite arg på mig själv för det för jag kan inte riktigt njuta och ta vara på tiden som jag borde. Men va fanken alla mina älsklingar sitter ju där hemma och bara väntar! Kan inte tänka på annat. Nä just nu vill jag bara ut från den här lägenheten faktiskt och hem till snön. Låter konstigt.

 

 

Den här veckan har som sagt min lille syster varit och hälsat på. Även Julias kompis Kitty är här och provar på att halka runt i lite gratischampagne på opium ikväll med J o N. Det var skoj att ha Linnea här, som jag har saknat henne! Lilla babbelfian pratade och pratade och nu vet jag allt som har hänt på Hamleys, MUF, ute på klubben och hemma sedan september. Hon är sig lik alltså. Och lite klaustrofobisk och rädd, det fick jag demonstrerat för mig när vi exempelvis klättrade ner genom tornet på Sagrada Familia och när hon satt fast i hissen med Nico, Julia och Kitty medan jag tydligen skulle bända upp dörren. "Karro, kan du inte bara hämta en kofot??" tyckte Nicole. 

 

Förutom att fastna i hissen och vandra omkring i Sagrada Familia har jag och Linnea strövat omkring på stan och köpt lite julklappar, ätit mat och kollat in de viktigaste sevärdheterna. Här kommer lite bilder från lillasysters besök:

 

 

Det är ju juletider. Julkänslan når inte riktigt hela vägen fram när man bor i en stad där det för det mesta är strålande sol och 15 grader. Men jag är otroligt taggad! Kan inte vänta på att få komma hem till snölandet och få äta lussebullar och gröt och julbord och bara mysa. Under tiden försöker vi så gott vi kan här på Tallers. Vi har varit på IKEA och shoppat glögg, julmust, frysta lussebullar,pepparkakor, pepparkaksdeg och en svensk ost. Vi följer greveholm och tänder ljus och firar advent! På söndag ska jag nog försöka mig på att göra risgrynsgröt. Annars har jag ju faktiskt några av Mamma Karins lussebullar som Linnea tog med!

 

Här om dagen var det tenta och nu är det bara 2 kvar. Samt en recension på en 400sidig roman. Är så stolt över mig själv för jag har faktiskt läst hela och förstått hela händelseförloppet! Okej om man inte förstår exakt allt som hur det egentligen var den där killen dog eller om huvudpersonens husdjur är en hund, säl eller ekorre. Men sammanhanget har jag ju hängt med på och det känns bra för det betyder att jag har lärt mig väldigt mycket under de här månaderna. Nu ska jag kämpa på och lära mig de där 100 A4sidorna med spaniens historia som börjar med araberna och slutar i dagens spanien. Sedan "Examen Todo" i grammatik och så är jag klar sen. 

 

 

Det jag säger är ju alltså att jag längtar. En av de saker som jag längtar mest till är ett vanligt hem. Ett hus där man inte behöver springa ut och banka på elskåpet med hårsprayen när elen plötsligt lägger av och ett hem med element eller någon slags värme. Tydligen läcker det också vatten ner i grangubbens lägenhet som han bygger om. Men det brukar han komma upp och fixa själv när det behövs. Han klampar in och sätter sig i vårat badrum och spacklar lite samtidigt som han berättar om sina planer för ombyggnaden. Det är så mycket jag kommer uppskatta när jag kommer hem: grytunderlägg, stekpannor med handtag... Väl hemma kommer jag krama om diskmaskinen och kyssa mikron! 

 

Vi ses snart mina queridos amigos!

/K